smärta en högre grad av njutning??

Hemma efter dryga 14,5 km lätt distans.  Programmet sa 13 km och det var väl det jag hade som plan. Evt 12 km beroende på hur underlaget var. Allt gick bra tills jag helt plötsligt fick ändra mina planer då den stig jag skulle springa på var en isgata. Nåja, solen sken genom molnen och jag tänkte, äh- jag springer en del av den banan som jag sprang på halvmaran. Sagt och gjort, jag tuffade vidare och passade på att kika på folk och omgivningen som sådan.. Insåg efter ett tag att jag nog antagligen glömt att svänga upp..Jepp- så var det. Jaha? vad göra nu? förvandla planerade 13 till dryga 20 i is och snömodd som krävde att mina stackars muskler funderade vad i h-vete jag sysslade med. Efter lite funderingar så tog jag mig med kollektivtrafiken till en station som låg ca 5 km hemifrån mig.. Tyvärr så stelnade jag till under turen och det var svårt att komma igång. Dock pinnade benen på bra, även om det kanske inte gick i blixt gordon stil. menmen...När jag hade cirkus 2,5 km kvar innan jag äntligen var vid 7 eleven och kunde få min latte så tog pulvret slut. Tack och gonatt, bara sådär..Benen skrek på ett sätt jag aldrig varit med om tidigare. Ok visst har det känts tidigare då man varit och sprungit de längre distanserna. MEN INTE SÅ HÄR!! gick i 3-4 minuter för att sedan konstatera att jag kommer frysa röven av mig om jag ska gå sista biten hem så jag sparkade igång min sargade och plågade kropp.. Här ngn stans så började jag säga till mig själv att jag kan, jag är stark, samt att jag ändrade till eye of the tiger på telefonen...ett två ett två..fokus på andning och att sätta ena benet framför det andra..

För varje steg jag tog så sa en röst åt mig- stanna- du är inte klok, plåga sig så här. Samtidigt så hade jag en röst som intalade mig att smärta är ytterst tillfälligt och är en högre grad av njutning..ehhh...jaja vilket som  så var det de tankarna som for igenom mitt huvud..

När jag hade sisådär 1 kilometer kvar så gick all energi till att springa med smärtan och inte slåss emot den..Acceptera den och istället försöka göra det bästa utav det.. Det hjälpte ju inte dock att sista biten var ca 70% backar..menmen..i h-vete att jag stannar nu...OCH DET GJORDE JAG INTE HELLER! lyckan av att äntligen se skylten på 7 eleven var enorm. Som en skadeskjuten kråka släpade jag mig in och köpte choklad, cola och latte :)

Nu ska jag bara lägga mig framför tv´n och inte göra ngt.. Summerar dagens löprunda som en utav de bättre.. Ok att musklerna tillslut skrek men jag klarade av att hålla ett ok tempo med tanke på det underlaget det var samt att jag kände mig starkare i backarna än tidigare. Dvs när jag kommit på krönet av backarna så dog jag inte som en våt fläck utan hade ett flyt och en bra övergång mellan backe och plant....Dessutom så ledde min felspringning till att jag upptäckt nya stigar och miljöer att utforska :)!

nytt år nya löften?

Jaha, då var det helt plötsligt 2011. Vad hände med 2010?. Jag som precis hade vant mig vid tanken att skriva 2010 måste nu lära mig att skriva 2011..hmm.. Vad jag tyckte och tänkte om 2010 har jag redan avverkat så det ämnet är avslutat. Har dock suttit och funderat över människan och vårat sätt att formulera nyårslöften. Helst den kvinnliga delen av befolkningen. Varje år bedyrar vi att vi ska sluta äta godis, börja träna, bli smalare etc etc..Vi håller vad vi lovat ett tag och inser sedan att de mål vi satt upp inte är anpassede efter oss som individ. Nyårslöftena rinner ut i sanden och sedan är det dax för playan och vi svär och undrar innombords: varför höll jag inte vad jag lovade?

De flesta av oss känner nog igen detta. Det jag funderar är varför vi lovar oss detta varje år och varför sen de löften vi ger  (oftast) inte håller?

Jag tror (är högst en egen analys som jag inte har vetenskapliga belägg för) att modetidningar har en viss inverkan på oss. Hur många av oss har inte läst magasin som utlovar platt mage på 4 veckor, hitta formen till beach 20xx etc. Sedan tror jag även att vi kvinnor även själv skapar iedealen. Visst, modebranchen etc riktar in sig på en viss genre, ett visst ideal. MEN jag tror helt och fullt att vi kvinnor hoppar på dessa dieter, träningsprogram etc till viss del för att vi tror att övriga samhället förväntar sig detta av oss. Visst, vissa anser nog att kvinnan ska vara stöpt i ett format. Men inte alla. Sedan påverkas vi av övrig reklam, tv, träningsbloggar och annan media.

Sedan är det ju i sanningens namn så att vi måste vara realistiska då vi sätter upp mål. Rom byggdes inte på en dag. 6 dagars träning är kanske inte något att börja med om du aldrig tidigare tränat- 1-2 dagar kanske räcker i början, samt att endast leva på 1200 kcal/dag och samtidigt utöva dessa 6 pass är helt insane. Istället bör vi se till oss själva och se vad som är realistiskt för en själv- inte för grannen! Sedan en annan sak- besluta dig för en sak i taget och gör upp delmål. På så sätt blir det lättare. Du kan omöjligen sluta röka, börja träna och börja äta enligt ISO-LCHF-GI-ATKINS eller vad det nu är samtidigt! Det är dömt att misslyckas. Har du lyckats med den bedriften så stor eloge till dig och till ditt envisa pannben...men vi flesta dödliga svenssons fixar inte den ekvationen..

Vill även lyfta fram alla bra träningsbloggar som finns idag som lyfter fram sunda ideal. Har man lite eller ingen alls erfarenhet av träning är många av dessa en sporre och hjälper en genomträningsdjungeln. De flesta är väldigt hjälpsamma och kan ge dig goda råd hur du ska lägga upp din träning. Detta alternativet är bra om man inte har råd att anlita en PT.. Här finns oftast tips och råd om kost och även nyttiga länkar till sidor som handlar om kost och träning.

De bloggar jag läser är framförallt inriktade på löpträning eftersom jag fastnat för denna träningsform. En träningsform som gjorde att jag 2010 kastade allt vad nyårslöften om att bli smal inför beack 2010 åt skogen!!


Dock är det viktigt att vara kritisk då du läser bloggar som riktar in sig på kost, hälsa och träning. Alla är inte seriösa även om de bloggar från en sk "seriös portal. Skrivaren ansvarar oftast själv för det innehåll som förmedlas och det ska mycket till innan en blogg plockas bort för att vara olämplig. Bra tips på bloggar som förmedlar sund och hälsosam syn på träning är kost kottar och träning- Susanne kanske ni känner igen från tjockholmen där hon var kostrådgivare. Viket hon även är licensierad som. Ett annat bra tips är MarathonMia. Svårt att tro att den människa som verkar vara outtömlig på styrka och energi för några år sedan kedjerökte och var överviktig. Nåja- skulle kunna fortsätta forever men kikar du noga på min sida finner du dessa under mina favoritbloggar.

Något som jag tycker är positivt detta år gentemot många andra är att jag tycker mig se en förändring vad gäller synen på kost och träning. Inte bara i tidningar men även bland oss vanliga dödliga.Nu kan jag dock enbart föra talan för dessa som jag pratat med, men jag anser att det i år vid tolvslaget var minimalt med löften såsom att bli smal inför beach 2011. Istället var det löften om att det nya året skulle bli så bra som möjligt- detta med hjälp av individens egna vilja. Ett annat var att jag ska bli stark. Hörde även ord som - jag ska bli bättre att vara snäll- mot mig själv. Något som jag tyckte var ett mycket klokt löfte.

Vi kvinnor (inte alla men många..inklusive jag) är duktiga på att nervärdera oss och att inte ta cred för något bra vi gjort. Vi säger tack och amen men menar att det var ju egentligen tack vare lisa, kalle eller pelle som det blev så bra som det blev. Eller det klassiska. När någon säger "vad fin du är" ja då skyndar vi oss iof snabbt att säga tack men kommer sedan med ngt i stil med- fick inte riktigt till frisyren, sminket är sådär..etc..istället för att säga tack- det tycker jag med!.

2011 kommer bli ett underbart år. Varför? jo för att jag har bestämt att det kommer att bli det! Jag brukar faktiskt inte ha nyårslöften men i år har jag bestämt att jag ska bygga en sund och stark kropp som är full av energi! hakar ni på??
Rss