lapponica

Som tidigare nämnts så har det varit si och så med motivation, ork och rutiner. Träningen och kosten som jag annars prioriterar högt har fått stå tillbaka- orsak/ursäkt? ingen..bara blivit så- man är inte mer än människa..

Dock har det så sakteliga börjat styra upp sig och jag börjar få tillbaka balansen i min tillvaro. Dock vet jag att jag inte kommer kunna träna på samma sätt om jag får ett heltidsjobb- vilket jag önskar att jag får. Träningen kommer då att förläggas på tider då det kanske inte är gnistrande sol och dagsljus ute men så är livet. Därför passar jag på i väntan på det där jobbet att vara utomhus så mycket som det går under dygnets ljusa stunder. Viklet denna vinter varit en utmaning då kung bore med sin isande kyla har spelat och spelar oss ett spratt. Idag var en sådan dag. Temperaturen visade ca 10 minusgrader och snön yrde. Av solen såg man endast små strimmor mellan molnen. Det hade varit lätt att fullkomligt strunta att gå ut och sätta sig och glo framför tv´n. Nu är jag en rastlös person och det var inte ett alternativ. Dessutom kikade jag på röran i lägenheten och valet blev då inte svårt:)

Snabbt innan jag ångrade mig klädde jag på mig och gick ut. OCH VILKEN TUR!! Var länge sedan det var så härligt att vara ute och promenera. Detta trots att det bet rejält i kinderna av blåsten och solen hade bestämt sig för att gå bakom molnen. Blev 5 km rask promenad och den glädje jag kände inombords när jag kom hem var underbar. Tror faktiskt inte att det hade varit samma känsla om det varit plusgrader och sol...hjärnan exploderade i endorfiner och nu sitter jag i ett lyckorus och ska snart bege mig till gymmet för en liten löptur...