lapponica

efter att jag kommit hem från norge så har jag haft en rejäl svacka vad gäller träningen. Tvivlat både på min mentala och fysiska kapacitet. Pass som jag tidigare dansade fram under..eller tja var väl att ta i men som jag klarade utan att kämpa mig blå, ja de passen har triggat min puls upp mot nästan max. Dessutom har kroppen gjort omt och varenda led har skrikit "låt mig slippa" så de har sluppit. Vilket resulterat i 11 dagar utan ett enda löpsteg..ajaj..bådar inte gott. Halvmaran hägrar och idag är det 41 dagar kvar..huu..det kommer gå åt skogen...Idag var jag dock på 1 1/2 h. pulspromenad och kände att pulsen började trippa uppåt lite väl fort- dock gick den ner väldigt snabbt och pulsen jobbade 95% av tiden mellan 60-70% på max- vilket ju är syftet vid pulspromenader..men ändå...jag är rädd...kommer jag att klara 21,1 km?? tänk så har jag tränat sedan februari bara för att inse att jag är kass, jag är ingen löpare...

förresten..det blev DNS:/