lapponica

..tja det ordet är en ganska exakt beskrivning på hur jag känner mig just nu. Inte arg, inte ledsen, inte förbannad. Utan helt enkelt frustrerad. Ja så frustrerad att jag tom skulle kunna tjata mig till ett gräl som slutar med att jag får skrika massa verbalt skit eller tom lappa till någon..Ok bara för att göra klart en sak. Jag är inte den våldsamma typen men när jag grälar så är jag precis så fysisk som situationen kräver..Sen att gå så långt och erkänna att det känns skönt när man fått skrika lite å boxa på ngt, tja det ska vi inte gå in på här :)

Problemet just nu är att jag inte har någon jag kan ringa å gräla med då normala människor som ska jobba i morgon sover...OCH det gör mig än mer frustrerad..GAHHH!! Som jag nämnt tidigare. Det sägs att träning ska ge en inre ro, då kommer min följdfråga. Hur djäkla mycket måste jag träna för att känna den där djäkla inre rofylldheten eller vad det nu heter..Den som har svar på den frågan eller har andra tips hur jag botar min frustration..välkommen, bara att höra av sig..

jahapp...vad ska man göra nu då, och nej jag lovar, jag ska INTE gå ut på stan å bränna bilar eller något...